 |
| Jag skrev en finlandssvensk karaktär i min roman. Jag ville sätta ihop två lite stereotypiska men för att visa att det finns något de två kan prata om även dom lever i helt olika miljöer och har skiljande tillstånd mot livet. Båda två känner sig litet ensamma, dom är rädda att bli gamla och tappa kontroll men tycker att dricka snaps. Och det räcker. |
Glad Svenska dagen! Att delta i dagens kalas och ära alla mina finlandsvenska vänner ska jag skriva det här inlägget på svenska! Jag ska inte kolla ett ända ord eller preposition av sanakirja.com, så det ska säkert bli många fel men sådant är livet.
Om nån frågar om jag kan snacka svenska så säger jag ja. Inte bra och inte rikssvenska, men så att jag klarar mig i vardagliga situationer. Hur har jag lärt mig? Inte i skolan. Jag tyckte böcker var jävla tråkiga. Jag var tonåring och inte alls intresserad av Olle's och Luffe's äventyr i närbutiken att köpa Jaffis. Hoppas skolböcker har blivit litet mera modern nuförtiden. På universitetet gick det inte bättre: kursen för det andra inhemska språket tog plats på måndag mellan 8-10. Nej.
Det var en mix av många skäl.
Mitt första vän. Jag fick det första kontaktet med språket när vi flyttade till Kyrkslätt. Min bästa vän Beatrice var helt svenskspråkig, i början kunde vi säga bara några få ord till varandra men vi snart lärde oss ett gemensamt blandning språk. Så gör man om det finns i byn bara ett barn som du kan leka med.
Så kom det kundtjänst. Jag fick ett sommarjobb i ett försäkringsbolag's telefon service när jag var 15 eller 16 år gammal. Jag minns alltid det första svenskspråkiga samtalet (det gällde en stilleståndsförsäkring) som jag inte förenade till ett annat person utan försökte klara själv. Och jag var super överraskad när det gick jättebra! Okej, några samtal var så tuffa (kiinteistövakuutukset!) att jag var tvungen att luovuttaa i mitten men jag fick poenger för att jag försökte – och det var ett nytt upplevelse. Jag kunde inte prata perfekt men det räckte. Så fortsatte jag.
Sen träffade jag finlandsvenska kolleger. På följande arbetsplatser började jag träna svenska med alla som jag hörde prata svenska. Jag tackar alla er, som har haft kärsivällisyys att byta inte språk när jag svarade jätte långsamt och änkyttäen. Det är galet svårt åtminstone med tech jargon, och jag fortfarande glömmer vad heter browser på svenska, men surprise surprise folk användar engelska i alla fall!
Det sista är musik. Jag kunde nu påstå att jag lärde mig svenska via Kent, men först måste jag ge kredit till snapsvisor. Helan går! Mitt bästa vän på yläaste pratade svenska hemma men sin pappa. De arrangerade alltid kula fester på första maj och jag sjöng massor av helt olämpliga visor på svenska! Jag minns att jag även använde några fraser i student examen, något att glömma våra små bekymmer.
Så där. Det är detsamma med alla språk: man måste våga prata, göra misstag och låta ibland som en idiot. Fem av det! Ingen skrattar, jag lovar. Det andra alternativet är att vara tyst.
Allt kommentär på svenska, tack! (Får ej täckas är en perfekt komment.)
Ps. Jos joku ei ymmärtänyt sanaakaan niin ei haittaa. Kohottelet vaan lasia ja hymyilet. Niin minäkin aluksi tein.
Hej. Tack för det. Så kul att du hade svenskspråkig vänner. Jag skulle vilja också har pratat svenska med nån person. Det är inte det sammat, när du pratar det bara sig själv. Men vi även tänkte att våra första barn skulle lärnä svenska bättre, i svenskspråkiga skola! Men lyckliga för honom, vi gör det inte.. Men vi alla lysnade mycket Den silveriga barnkammarboken :D
VastaaPoistaTack för kommentären! :) Ja tycker detsamma att du behöver nån att träna med, självklart, annars utvecklar man inte. Jag rekommenderar svenskpråkiga serier liksom Beck, Wallander or Bron! Jag tycker att bara lyssna svenska hjälper.
PoistaJag har tvåsprokikg mamma men jag talar inte svensk. Därför jag är jätte ylpeä migsälf at jag förstår melkein hela texten. Jag förstår svenska men det är svårt at talar och skriver.
VastaaPoistaVad kul! Och så fint att du hade hermot att läsa det här OCH svara! 10 poäng!
PoistaHelt superduktigt! Och du har rätt, alla uppskattar att man försöker, några fel spelar ingen roll, ofta blir det bara roligt och bryter isen. Glad Svenska dagen!
VastaaPoistaPrecis! Det är jättesvårt att börja prata ett främmande språk om du har alltid varit betraffad av misstag. Det kräver en bra självkänsla.
PoistaJag är den ända ensprikig i min tvåspåkig familj, men har lärt mig mycket fast ja talar alltid finska med min familj. Nu borde ja börja prata svenka med min svensk vän som har lärt sig redan finska så bra att vi kan byta språket, men det är svåt att komma ihåg.
VastaaPoistaAtt läsa svenskspåkiga böcker är också en bra sätt att lära sig svenska.
Det är sant! Vet du vad är perfekt läsning i början? Kalle Anka och andra sarjakuvat! Du ser bilderna som hjälper till om du inte förstår texten.
PoistaDet är 20 år sen jag har använt svenska (i gymnasiet), men jag förstodde allt! Att skriva är det ganska vaikeaa..
VastaaPoistaOj, jag vet vad du menar! Det tog mig en timme att sätta ihop detta text. :D Men det är väl lättare att ta emot kommunikation än producera det.
PoistaDet går ju jättebra! :)
VastaaPoistaJag har alltid pratat svenska med vissa släktingar...men att skriva på svenska, det är svårt.
Tyvärr har jag glömt bort ganska mycket svenska ord, när jag inte mera pratar svenska varje dag. Inte ens varje vecka.
Men dom finns nog ännu i minnet, någonstans. :)
Tack så mycket! ^_^ Det är lättare att prata, man kan gena lite. Det är spännande hur snabbt alla glömda ord kommer tillbaka när du aktiverar hjärnan igen.
PoistaJag försöka att prata svenska altid när jag har svenspråkiga kunden. Jag är optiker och en gång fråkade jag om kunden vill ha näsdukar på sina glassögan. Hon valde inte... Men näsdynar var jättebra. ��
VastaaPoistaOj då! Men ni säkert hade ett bra skratt över det och var på gott humör till slutet! :)
PoistaHiphurraa! Jag har också tagit den förstä stegen att prata svenska när man har möjlighet till det. Min man och barn är tvåspråkiga och jag brukar prata svenska med hans släktningar.
VastaaPoistaDet var barnens gammelfarmor som tänkte att jag borde prata svenska med henne. Tackvare henne vågade jag försöka och öva och så småningom började det känna lungare och lättare att prata svenska.
Men det var just så som du sa att man måste godkänna att man låtar tokig ibland. Och när man är hemskt trött är det nästan omöjligt att hitta fiffiga ord. Men ändå är man nöjd att man har tagit den första stegen.Laura
Vad bra att du vågade!! Jag är säker på att det gör gott mot hjärnan att prata olika språk men det går faktiskt inte om man är trött.
PoistaPs. Fiffig! Vilket ord!!
Jävligt najs att du postar på svenska! Modigt :) Inte bara finladssvenskar, men du har även sverigefinnar som läsare. Jag lärde mig "flytande" vardagssvenska genom att flytta till Sverige. Hade inte pratat ett enda ord i 13 år, typ, när jag bestämde mig att flytta hit. De första 6 månaderna förstodde jag verkligen ingenting, och ingen fattade mig. Vågar inte ens tänka på den tiden :D Men, nu är jag här, fortfarande, ringer till Skatteverket (Verovirasto) och Telias kundtjänst och bokar läkartider och tar fajt med försäkringsbolaget utan att gå igenom hela samtalet innan jag vågar trycka på den gröna luren. Vågade inte göra det ens i Finland innan flyttet. Men, live and learn, allt går att lösa om man bara vill. Och vem av oss finskspråkiga ens kan 'perfekt' finska? Inte jag i alla fall, en jävla savolainen ;) P.S. Browser är webbläsaren tror jag, men alla på min arbetsplats säger browser [brausser] ändå.
VastaaPoistaNajs!!! :D Både sverigefinnar och ordet alltså! Det här är det bästa med blogget: att man får upplysande kommentär! Varför flyttade du överhuvudtaget? Och hur känns det, har du fått vänner och hur går det med jobbet?
PoistaPs. Förbannade Google föreslår hela tiden att jag borde "translate this page". Jonej, behövs inte.
Tack för den här texten! Du Kan vara så stolt av dig att ha talat svenska med dina findlandssvenska kolleger. Över de senaste åren jag kunde ha kunnit tala svenska nästan varje dag, med vågade inte.
VastaaPoistaEn tips till: jag bäställde HBL innan studentsbeskrivning och fick en L. Jag tucker också att det är en en ganska bra komplement till Helsingin Sanomat.
Att skriva med en mobiltelefon är värkligen svår på andra språk..
PoistaTack själv för en jättebra tips! Jag ska ladda appen genast!
PoistaBravo! Fint skrivet, det är ingenting märkligt med svenska språket, man behöver bara våga använda det. Jag är tvåspråkig, pratar svenska med min man och på mitt jobb. Men jag pratar finska med mina barn då jag gått i finskspråkig grundskola. Hoppas det kommer en tid som jah inte hör någon använda ordet pakkoruotsi, det är mitt och mina barns modersmål. Så tack Katja för din svenska text.
VastaaPoistaTack för dessa ord, det hoppas jag också! Jag uppskattar allt språkkunnighet!
PoistaTack! Det här blogginlägget måste jag komma ihåg då jag vill uppmuntra mina elever att modigt använda språket. Vi alla gör fel men vem bryr sig så länge man blir förstådd?
VastaaPoistaTack själv! <3 Vad fint att det finns lärare som tycker att språk är inte en fråga om misstag och fel annars kommunikation och kraft.
PoistaJihuu! Bra jobbat Katja, det tar ju lite extra sisu att skriva nåt på svenska när man är inte svenskspråkig (jag med!) men här är vi! Jag är helt finskspråkig men flyttade till Stockholm typ 8 år sen för jobbet. Jag bodde där för bara 6 månader men hur mitt svensk blev bättre - det är ju helt galet! För det första två månader försökte jag att byta språket till engelska med nästan varje kund jag pratade med (fattade ingenting om riksvenska/skånska) men efter det fattade jag mer och mer typ varje dag. Efter detta halv år jobbade jag för ett svensk bolag i Helsingfors och fortfarande snackade på telefon med huvudkontor typ varje dag.
VastaaPoistaNuförtiden bor jag i Australien och har varit här för 6 år men hittade en svensk bästis här. Det menar jag har fortsättat att använda svensk och bli inte rädd av det. Igen, en bra inlägg Katja och hoppas vi får se mer svensk språk ��
Vilken fin erfarenhet och bevis atta språkkunnighet är en fördel i oväntade situationer! Jag ha börjat undra om allt pakkoruotsi ångest beror på ens dålig självkänsla, att man inte tror på sig själv att man lär nog i rätt omgivning.
PoistaHelan goor!
VastaaPoistaEg fattadi kannski heilminginn. Vel gert :)
Jag förstod också! Kanske nästa gång vi träffas vi kan använda tyska eller något litet mera krävande. :D
PoistaFin historie! Æ likte ikke svensk i ungdomskole, men plutselig møtte æ en nordlending.. og her er æ. I Nord-Norge, og er veldig glad at æ hadde svensk i skolen. Grammatikken er ju nesten det samme! Æ har ikke tatt noe kurs i norsk, men lærte mæ med å snakke med folk. Det blir fremdeles masse feil, (etter 8 og halv år) spesielt når æ skriver. Det viktigste er å bli forstått. :)
VastaaPoistaTack! Ocj oj, vilken fin demonstrering hur enkelt är det att bli förstått i främmande sråk_ jag kunde ju läsa hela texten utan svårigheter. :D
PoistaTack Katja för din tuffa svenskspråkiga text; det är mycket uppskattat såhär som svenskatalande finne! Jag lyfter hatten till er alla som vågar träna på er svenska med att tala med era bekanta; det är säkert inte lätt. Min familj är helt svenskspråkig (fast jag själv nog är tvåspråkig) och jag jobbar för att mina pojkar ska lära sig en bra finska :-) Roligt att se hur många finsktalande ändå kan så bra svenska!
VastaaPoistaTack själv! :) Jag var också överraskad av hur mycket språkkunnighet finns i gömmet.
PoistaVa jätte kiva text Katja. :) Min man är finlandssvensk, men det är fortfarande svårt för mig att prata svenska. Jag lysnar på sujuvasti och förstå nästan allt - utom om talar man tung dialekt, som jag också lära mig hela tiden mer och mer :D - men borja att prata har jag ganska hög kynnys. Alltså vi har varit tilsammans bara ett år, så kanske jag ska snacka svenska någon dag lika sujuvasti jag lyssnar på det. :)
VastaaPoistaTack! Det går väl att försöka! Börja med små saker (använda svenska vid middag) och se hur det går. :)
PoistaJippii, vilken uppfriskande och annorlunda text! Jag och min fru pratar svenska, men min fru har i alla fall valt att tala finska till vårt barn eftersom det är viktigt att kunna finska då man bor i Finland. Jag har flera helt finskspråkiga vänner som lärt sig svenska - en av dem flyttade till sist till Sverige för att studera, nu vill hon aldrig flytta tillbaka till Finland.
VastaaPoistaTack för dina snälla ord! Om jag minns rätt så är det väldigt bra till hjärnan att vara tvåspråkig och även att studera viittomakieltä, man blir mera flexibel.
PoistaJag växde up i norra Finland, i Kajanaland. Där finns det inte så många svenskspråkiga, men jag tyckte om språket ock lärde mig svenska i skolan. Men jag aldrig kände någon svenskspråkig när jag var ung. Ny har jag bod in Helsingfors tjugo år och jag kan förstå svenska ganska bra (jag kan läsa mig deckare på svenska). Det känns som att man hör och ser svenska i Helsingfors alltid, so är det jättelätt at lära sig mer svenska här. Men nästan aldrig jag talar eller skriver på svenska. Jag har två kolleger som är svenskspråkig och i min barnens förskola finns också svensk "kielikylpy", så der skulle vara mycket mögligheter att prata svenska med dem. Kanske jag skulle prova :) (måste säga att jag tycker att modersmålet är jätteviktigt och därför min barn är inte i "kielikylpy").
VastaaPoistaTack för att du frågade kommenter på svenska. Det här är det längste text jag har skrivit i tio år, och det känns att jag vet mer än jag trodde :)
Tack för att du skrev din kommentär, vilken fin demonstrering av dina kunskaper! Du har faktiskt rätt, det är ganska vanligt här i huvusdtadsregionen att höra svenska i butiker eller på dagis
PoistaJag lärde mig svenska i skolan - för många år sen, måste man säga! - och har inte behövat använda det språket fast aldrig. Men jag måste säga att åtminstone jag lärde mig nånting i skolan då: jag kan läsa deckare på svenska, även om jag inte kan tala sä mycket.
VastaaPoistaNu är min son på sexan och har lärt sig svenska för ett år redan. Och han har lärt sig ingenting i skolan. Ingenting. Deras bok är verkligen märklig: Det finns inga kapitel, inga ordlist, ingenting att komma ihåg vad det finns i boken. Allt är gjort med iden att barnen lär sig siinä sivumennen ilman suurempaa opiskelua och söker upp saker själva. Vad dom inte gör - dom har inget intresse att göra det, om det inte finns nån slags yhteys med Sverige, familj eller så.
Jag har använt ganska många kväller försäkring att min son åtminstone kan säga "vad heter du?" eller "hur gammal är du?", men är det verkligen mitt jobb? Är det så, att man alasajetaan det svenska språket på det här sättet? Om ingen kan tala svenska efter skolan slutar, sä behöver man inga svenska instituter heller?
Börjar andra inhemska redan på sexan? Jag väntar mycket intresserad hurdana är svenska böcker och undervisningen nuförtiden. Det första främmande språket (engelska) har varit ganska traditionellt.
PoistaNej se, det snöar! Men Hasse har ont i halsen. Hasses band heter Het Potatis. De övar i Uffes källare.
VastaaPoista'Nya vindar' var nog en generationsupplevelse för oss fast det inte kändes så på tiden. Inte kommer man ihåg så många fraser från den mycket coolare engelskaboken. Kommer faktiskt inte ens ihåg dess namn.
Jag kan faktiskt ganska bra svenska pga en kort stund som akademistuderande och en fullständigt svenskspråkig ex-sambo från Pampas. Jag brukade prata svenska med honom eftersom jag orkade inte med hans finska, vilket säger mera om min karaktär än hans finska, som var nog bättre än min svenska. Efter det kan jag t.o.m förstå lite närpesiska. Men det var länge sen och jag har tyvärr fallit helt ur praktik med svenskan och fått någon slags tröskel att tala det. Skulle faktiskt ha massor av möjligheter att prata svenska på jobbet men där måste jag umgås med svenskar som är kluriga. Om man inte aktar sig med dem så kan de verkligen dra mattan från under en. De säger alltid ja ja och verkar glada men vad de egentligen menar är aldrig i livet. Så man vill inte ha någon språkhandikapp med dem. Men finlandsvenskar är inte alls som svenskar, de är jättetrevliga. Som finnar men mindre dystra.
Nya vindar! Tack! Jag försökte minnas bokens namn men kom inte ihåg! Din svenska låtar jätteflytande i min åsikt ja jag lärde mig nya ord: klurig och dyster!
PoistaHälsningar tillbaka! Jag blev också glad och lite överraskad också att det finns så många som användar svenska fast är helt finskspråkiga.
VastaaPoistaPs. Om det är lättare att kommentera på svenska så får du gärna göra så. :D
Tack! Jag har varit den finskspråkiga mamman i svenskspråkig dagis för 5 år nu men har vågat prata svenska bara för ett år. Läraren i förskolan pratade inte så mycket finska så jag började försöka bättra mitt svenska. Men det jävla engelska gjorde det svårt. När jag försökte prata var det svenska med engelska ord i mellan. Min hjärna verkar ha en setting att om inte finska, så engelska ord och efter man överkommer det, kommer det svenska som kan också blandas med tyska. Men vi förstod varandra ändå. Har jobbat på engelska i flera år, så därifrån kommer det att det är så stark och den första man kommer ihåg.
VastaaPoista-Joksu